Mamma Ankis blogg

Oj hjälp! Hur återberättar man 7 månader...?
Sommaren kom och gick. En vecka tillbringades på Öland, och resten hemma eller på extrajobbet.
Minns så här i efter hand sommaren som underbar i alla fall.

Sen började min andra praktik... 16 veckor på ett och samma ställe...
Ska erkänna att jag var en aning skeptisk till min praktik...
Men insåg som tur var att det var ett superställe! Nu vill jag inte därifrån. Sista dagen imorgon, så idag bakar jag tårtor...
Ska erkänna att en av mina stora passioner är att baka... Och ÄNNU bättre är att få bjuda på det jag har bakat!
Njuter som en tok när jag får komplimanger, och faktiskt är det ingen ännu som klagat på mina bakverk.

Det är bara en sak med bakandet... Minsta lilla flickan vill så gärna vara med.
Jag uppskattar verkligen hennes intresse för matlagning och bakning. Hon har full koll på tsk, msk, dl osv.
Och det har varit en av tankarna med att "blanda in" henne i köket...
MEN... hon vill hjälpa till med allt!! ALLT!!! Man kan knappt gå ut i köket för att inventera och planera veckohandlingen, för då är hon där. Och hon har oftast ett hiiimla bra recept som hon har kommit på.
Jag brukar bejaka hennes experimentiella recept, fast ibland blir det bara stopp.

- Jaha N, vad ska man ha i ditt recept då?
- Man ska haaa... *funderar* ... lite riven ost... lite ägg... lite mandelmassa... lite mjölk... och lite ketchup!
Så är hon kvittrande lycklig över ingredienserna hon precis kommit på.
- Sen doppar man en brödskiva i det, och steker!
Hon är sååå nöjd, och ler med hela sig!
Hon har provat de är recepten ett par gånger, och hon äter upp varenda smula. Och självklart är det det mest underbara som någonsin lagats i ett kök!
Men nu har jag faktiskt börjat säga nej... det blir så... mycket i hela köket. För disken blir det ju inte så mycket jobbat med...

Så nu står jag där i köket och bakar tårtor själv... Fast jag njuter av varje sekund!
Ibland behöver man bara vara i fred med sig själv, lite vispgrädde och radio...