Olämpliga ställen att "ragga" på...
Då har jag och Stora A tillbringat två och en halv timme på vårdcentralen...
Med feber och en öm hals placerade vi oss bland två andra barnfamiljer och 20 pensionärer...
Alla tänkte nog som vi och tog det säkra före det osäkra. Inte kul att tillbringa lediga dagar uppe på akuten med ännu längre väntetider...
In till läkaren, kolla i öron och hals, känna lite på halsen och sen in för att ta halsprov. INTE Stora A:s favorit!
Han hade hellre amputerat en fot än att ta halsprov. Sen ska vi inte prata om hur han känner inför att ta penicillin...
Halsprovet gick bra. Han klöktes lite, men det var lungt sa han.
Placeras utanför provtagningsrummet för att invänta resultatet.
Där sitter även en kille i 35-års åldern. Och han börjar vara "social"...
Men fan, fattar inte vissa!? Jag sitter på vårdcentralen för att jag mår kasst, inte för att jag tycker det är så jäkla roande!
Jag skiter väl i om han ska jobba 6 dagar i sträck. Och de dumma kommentarerna om att Stora A:s hosta beror på tjuvrökning.
- Tror faktiskt inte man får feber av rökning... sa jag trevligt och log lite besvärat.
- Nä det förståss, säger han då, men det låter som den (hostan) sitter långt ner...
Men snälla nån! Det är ju därför vi sitter där, för helsike!!
Jag vill varken vara trevlig, prata eller skämta med nån idiot som jag träffar hos läkaren. Då går jag ut och dansar om jag ska träffa nötter som försöker "charma". Då har jag dessutom inte mina barn med mig.
Jaja, han ville kanske bara vara snäll, eller så var han orolig för sitt resultat som han kanske väntade på.
Det första "skämtet" han kläckte ur sig var nämligen:
- Nä HIV vill jag inte ha en gång till. följt att ett krystat skratt...
Och jag log. Korkad som jag är. Han fick väl vatten på sin kvarn då kan jag tänka...
Ikväll blir det en lugn valborg. Feber, pyjamas, och "Hjälp, jag är med i en japansk Tv-show".
Barnen tycker det är kul. Och jag tycker det är en mysig stund i soffan med familjen...
Trevlig kväll på er! Och tänk på; börja inte ströprata med folk på "olämpliga" ställen... om ni inte är berusade...
Det är enklare att handskas med då.
Med feber och en öm hals placerade vi oss bland två andra barnfamiljer och 20 pensionärer...
Alla tänkte nog som vi och tog det säkra före det osäkra. Inte kul att tillbringa lediga dagar uppe på akuten med ännu längre väntetider...
In till läkaren, kolla i öron och hals, känna lite på halsen och sen in för att ta halsprov. INTE Stora A:s favorit!
Han hade hellre amputerat en fot än att ta halsprov. Sen ska vi inte prata om hur han känner inför att ta penicillin...
Halsprovet gick bra. Han klöktes lite, men det var lungt sa han.
Placeras utanför provtagningsrummet för att invänta resultatet.
Där sitter även en kille i 35-års åldern. Och han börjar vara "social"...
Men fan, fattar inte vissa!? Jag sitter på vårdcentralen för att jag mår kasst, inte för att jag tycker det är så jäkla roande!
Jag skiter väl i om han ska jobba 6 dagar i sträck. Och de dumma kommentarerna om att Stora A:s hosta beror på tjuvrökning.
- Tror faktiskt inte man får feber av rökning... sa jag trevligt och log lite besvärat.
- Nä det förståss, säger han då, men det låter som den (hostan) sitter långt ner...
Men snälla nån! Det är ju därför vi sitter där, för helsike!!
Jag vill varken vara trevlig, prata eller skämta med nån idiot som jag träffar hos läkaren. Då går jag ut och dansar om jag ska träffa nötter som försöker "charma". Då har jag dessutom inte mina barn med mig.
Jaja, han ville kanske bara vara snäll, eller så var han orolig för sitt resultat som han kanske väntade på.
Det första "skämtet" han kläckte ur sig var nämligen:
- Nä HIV vill jag inte ha en gång till. följt att ett krystat skratt...
Och jag log. Korkad som jag är. Han fick väl vatten på sin kvarn då kan jag tänka...
Ikväll blir det en lugn valborg. Feber, pyjamas, och "Hjälp, jag är med i en japansk Tv-show".
Barnen tycker det är kul. Och jag tycker det är en mysig stund i soffan med familjen...
Trevlig kväll på er! Och tänk på; börja inte ströprata med folk på "olämpliga" ställen... om ni inte är berusade...
Det är enklare att handskas med då.
Mirakel...
Skööönt!!
Redovisningen gick sååå bra!
Jag tyckte det kändes avslappnat och vi kunde nog mer än vi trodde...
Dessutom fick vi bara positiva reaktioner och fina ord av klassen efteråt. Ja, av läraren också... Men det betyder inte lika mycket som det gör när det kommer från klasskompisarna. TACK!
I lördags fick min "styvbror" en son, lille Loke. Allt hade gått så bra, och han lät så lättad och lycklig när han ringde. Lille Loke, vad du var efterlängtad!
Och igår fick vi (mina barn) även en ny kusin i familjen. Lilla Madicken... Välkomna till världen!
Visst är det konstigt...? Människor föder barn varenda dag, men ändå är det ett så stort ofattbart mirakel när just den bebisen kommit ut, och allt har gått bra... Man ler med hela ansiktet och är så tacksam för de nyblivna föräldrarnas skull.
Man kan förståss inte jämföra en redovisning i ART med att föda ett barn, men mirakel är det.
Olika sorters mirakel...
Och man ler med hela ansiktet och är så tacksam när det är klart...
Redovisningen gick sååå bra!
Jag tyckte det kändes avslappnat och vi kunde nog mer än vi trodde...
Dessutom fick vi bara positiva reaktioner och fina ord av klassen efteråt. Ja, av läraren också... Men det betyder inte lika mycket som det gör när det kommer från klasskompisarna. TACK!
I lördags fick min "styvbror" en son, lille Loke. Allt hade gått så bra, och han lät så lättad och lycklig när han ringde. Lille Loke, vad du var efterlängtad!
Och igår fick vi (mina barn) även en ny kusin i familjen. Lilla Madicken... Välkomna till världen!
Visst är det konstigt...? Människor föder barn varenda dag, men ändå är det ett så stort ofattbart mirakel när just den bebisen kommit ut, och allt har gått bra... Man ler med hela ansiktet och är så tacksam för de nyblivna föräldrarnas skull.
Man kan förståss inte jämföra en redovisning i ART med att föda ett barn, men mirakel är det.
Olika sorters mirakel...
Och man ler med hela ansiktet och är så tacksam när det är klart...
Men HJÄLP!
Blä! :(
Idag har jag och en klasskompis redovisning i ART. (Aggression Replacment Training)
Och jag tror minsann att jag har glömt ALLT vad det handlar om...
Jag blir aldrig nervös för sånt här, men idag är jag skräckslagen!
Får återkomma med resultatet i eftermiddag... Om jag har nåt...
Håll alla lemmar ni har för att det går bra!
Tror jag måste spy nu...
Idag har jag och en klasskompis redovisning i ART. (Aggression Replacment Training)
Och jag tror minsann att jag har glömt ALLT vad det handlar om...
Jag blir aldrig nervös för sånt här, men idag är jag skräckslagen!
Får återkomma med resultatet i eftermiddag... Om jag har nåt...
Håll alla lemmar ni har för att det går bra!
Tror jag måste spy nu...
Skön känsla!
Jobbade igår kväll...
Känns så bra. Men först ska nya ungdomar så klart "känna av" var de har mej...
Hela proceduren ska gås igenom.
Namn? Ny här? Kan vi få saft? (inget sött till sockerberoende) Får jag gå in till killarna? (killar och tjejer delade) Kan du ta ett glas till mej? Får jag ha med mig doftsprayen in på toa? Barn? Gift? Osv osv...
Efter nån timme är allt klart och färdigcheckat.
Då andas vi ut båda två. Sen kör vi på!
Var i Åhus och åt glass. Kallt som sjutton!
TIttade på havet i fem minuter, in i bilen och hem till Hässleholm.
Kollade lite på film, skrattade, skämtade och hade en hemskt trevlig kväll.
Cyklade hem klockan 22 och kollade på film med min älskade. Finns inget som slår det...
Men jag ser fram emot nästa pass.
Man känner att man gör nytta... Man bara finns där, för dem som behöver det...
Och det är ju faktiskt rätt underbart!
Att vara behövd...
Känns så bra. Men först ska nya ungdomar så klart "känna av" var de har mej...
Hela proceduren ska gås igenom.
Namn? Ny här? Kan vi få saft? (inget sött till sockerberoende) Får jag gå in till killarna? (killar och tjejer delade) Kan du ta ett glas till mej? Får jag ha med mig doftsprayen in på toa? Barn? Gift? Osv osv...
Efter nån timme är allt klart och färdigcheckat.
Då andas vi ut båda två. Sen kör vi på!
Var i Åhus och åt glass. Kallt som sjutton!
TIttade på havet i fem minuter, in i bilen och hem till Hässleholm.
Kollade lite på film, skrattade, skämtade och hade en hemskt trevlig kväll.
Cyklade hem klockan 22 och kollade på film med min älskade. Finns inget som slår det...
Men jag ser fram emot nästa pass.
Man känner att man gör nytta... Man bara finns där, för dem som behöver det...
Och det är ju faktiskt rätt underbart!
Att vara behövd...
Fredagsfunderingar...
Så vad ska jag skriva om idag...?
Hur det är att gå i skolan och inte ha ett jobb när man är examinerad?
Eller om hur det är att aldrig få tid/ork till att städa huset?
Om hur det är att vara förälder till en som är på väg in i puberteten/tonåren?
För det är nog den största pröving jag har gått i genom... någonsin!
Jag har inget jobb, vad jag vet idag, när jag har gått ut skolan. Förutom mina veckor som jag ska sommarjobba på Utredningshemmet. Men på något konstigt sätt så är jag inte orolig... Borde nog vara det, eftersom räkningarna kommer trilla in i vilket fall som helst...
Jag har inte för tillfället varken lust eller ork att ta tag i huset. Barnens rum borde röjas. Hela "vintern" borde röjas ut från hallen. Mössor, vantar, jackor... Men energin finns bara inte där... Även om jag vet hur skönt det känns efteråt och hur fint och "blåst" det ser ut när man är klar... Det är helt otroligt hur mycket kläder, skor och väskor en familj på fem personer har. I en liten hall...
Och det här med tonåringar... Stora A är ju dock inte tonåring förrän nästa sommar, men guuud vad han har många "symptom"! På väg in i det är han i alla fall...
Varför är man aldrig tillräckligt förberedd på de olika åldrarnas beteenden? Och inte kommer de med nån manual heller...
Jag minns såklart lite av hur det var att vara tonåring, hur lite föräldrarna fattar och hur jobbigt allt man skulle göra var.
Och jag försöker vara pedagogisk, lugn och bedyra min kärlek, fast det räcker tydligen inte...
Man kan helt enkelt inte göra rätt i en tonårings ögon.
Och det enda jag kan göra är att finnas till hands, lyssna, stötta och försöka förstå.
En dag tror jag att han kommer uppskatta det.
Och förstå att vi/jag gjorde så gott jag kunde utefter de förutsättningar och möjligheter som fanns...
Det enda jag önskar är dock att han kommer minnas hur mycket vi älskade honom...
Skratträttigheter...
Följde med min syster till en kompis i Kristianstad för klipping...
Skönt att få ventilera med henne... (se föregående inlägg)
Det slutar med att vi sitter och ASgarvar hela vägen från Kristianstad!
Som vi vinglade över hela vägen. Det är så skööönt att bara skratta!
Och det är med Allrakäraste syster (läs Astrid Lindgrens fantastiska bok) som jag har de flesta av mina asgarv.
Man skrattar tills man "spyr" luft...?! Ligger på golvet och har sååå ont i varenda muskel. Tårarna rinner och mascaran svider i ögonen. Man vill skrika, men det kommer ingenting ur en. Man bara skrattar o skrattar o skrattar...
Och det känns som den underbaraste av alla "depp-kurer". Fasen, alla borde få skratta ordentligt varje dag.
Det borde vara en rättighet.
Och alla borde få träffa min syster... Det borde vara en mänsklig rättighet.
Skönt att få ventilera med henne... (se föregående inlägg)
Det slutar med att vi sitter och ASgarvar hela vägen från Kristianstad!
Som vi vinglade över hela vägen. Det är så skööönt att bara skratta!
Och det är med Allrakäraste syster (läs Astrid Lindgrens fantastiska bok) som jag har de flesta av mina asgarv.
Man skrattar tills man "spyr" luft...?! Ligger på golvet och har sååå ont i varenda muskel. Tårarna rinner och mascaran svider i ögonen. Man vill skrika, men det kommer ingenting ur en. Man bara skrattar o skrattar o skrattar...
Och det känns som den underbaraste av alla "depp-kurer". Fasen, alla borde få skratta ordentligt varje dag.
Det borde vara en rättighet.
Och alla borde få träffa min syster... Det borde vara en mänsklig rättighet.
Mi-samtal...
Känns lite sådär... trots fint väder...
Funderar fortfarande varje dag på midsommarafton...
Hade till och med MI samtal om det idag...
OM vi blir bjudna till den festen, vad kan hända då?
OM vi inte blir bjudna någonstans, vad kan hända då?
Det är ju faktiskt en och en halv månad kvar (bara), så det ska nog lösa sig på nåt sätt...
Men jag vill ju veeeta i tid!
Det bor en liten planerare/organisatör/förberedare inom mig...
Får/kan inte nonchalera henne...
Funderar fortfarande varje dag på midsommarafton...
Hade till och med MI samtal om det idag...
OM vi blir bjudna till den festen, vad kan hända då?
OM vi inte blir bjudna någonstans, vad kan hända då?
Det är ju faktiskt en och en halv månad kvar (bara), så det ska nog lösa sig på nåt sätt...
Men jag vill ju veeeta i tid!
Det bor en liten planerare/organisatör/förberedare inom mig...
Får/kan inte nonchalera henne...
Bildserie...
Här är min Let´s dance-klänning, som Stora N kallade den...
Och här en en liiiten bild på den fantastiska kakan jag jobbade med i tre timmar! Hoppas ni kan se vad jag försökte förmedla med "lagren" i kakan...?
Och sist en bild fylld med lycka!
Lycka är att få fika med kusinerna i trädgården. Fika bestående av vatten i små kaffekoppar...
Midsommarångest... :(
Amen skärpning nu Anki!
Jag vet inte vad jag ska skylla på denna gången... tidsbrist? Låter det bra? Ok, jag har inte tid att blogga...
Fast nu kände jag att jag var tvungen att skriva av mej lite...
Har för fasen sån ångest över midsommar...
För mig är midsommarafton precis lika viktigt som julafton. Vet inte varför, men jag tycker att det ska firas med samma entusiasm som julen. Jag ÄLSKAR midsommar!
(Fast julen är snäppet värre... Fråga min man som tycker det är jobbigt med julmusik i september...)
Jag äter inte sill och sånt, men korv, potatis och gräddfil är en lika kulinarisk rätt, som sillen... tror jag... om inte godare.
Men nu till varför jag har ångest... Varje midsommar ställer vi till med fest. Såklart!
Och det brukar vara min familj, min syster och hennes familj och mamma med man. Plus en massa andra vänner som man känner att man vill vara tillsammans med.
Men... i år jobbar mamma. Och vi kommer hem från Rhodos ett och ett halvt dygn innan midsommarafton.
Hur fasen går det ihop med förberedelser av en fest?!
Usch, jag vill inte att vi ska sitta själva på midsommarafton... :(
Vi kan säkert ha det hur mysigt som helst, vår familj och min systers, men det blir inte samma sak...
Så är det någon som känner sig manade att bjuda in fyra (fantastiskt trevliga) vuxna och deras fem (underbara) barn, så hör av er! :)
Vi är två rökare (en av dem är dessutom en ypperlig dansare), en blivande socionom (som också dansar makalöst bra), en muskelbyggare (nu blir svågern stolt), fyra sprattliga, en cool tolvåring.
Låter som en kontaktannons...
Men tänk vad trevligt det kunde vara att förgylla midsommarn med detta klientelet... ;)
Hör av er, ni som saknar denna underhållningen på festen...
Jag vet inte vad jag ska skylla på denna gången... tidsbrist? Låter det bra? Ok, jag har inte tid att blogga...
Fast nu kände jag att jag var tvungen att skriva av mej lite...
Har för fasen sån ångest över midsommar...
För mig är midsommarafton precis lika viktigt som julafton. Vet inte varför, men jag tycker att det ska firas med samma entusiasm som julen. Jag ÄLSKAR midsommar!
(Fast julen är snäppet värre... Fråga min man som tycker det är jobbigt med julmusik i september...)
Jag äter inte sill och sånt, men korv, potatis och gräddfil är en lika kulinarisk rätt, som sillen... tror jag... om inte godare.
Men nu till varför jag har ångest... Varje midsommar ställer vi till med fest. Såklart!
Och det brukar vara min familj, min syster och hennes familj och mamma med man. Plus en massa andra vänner som man känner att man vill vara tillsammans med.
Men... i år jobbar mamma. Och vi kommer hem från Rhodos ett och ett halvt dygn innan midsommarafton.
Hur fasen går det ihop med förberedelser av en fest?!
Usch, jag vill inte att vi ska sitta själva på midsommarafton... :(
Vi kan säkert ha det hur mysigt som helst, vår familj och min systers, men det blir inte samma sak...
Så är det någon som känner sig manade att bjuda in fyra (fantastiskt trevliga) vuxna och deras fem (underbara) barn, så hör av er! :)
Vi är två rökare (en av dem är dessutom en ypperlig dansare), en blivande socionom (som också dansar makalöst bra), en muskelbyggare (nu blir svågern stolt), fyra sprattliga, en cool tolvåring.
Låter som en kontaktannons...
Men tänk vad trevligt det kunde vara att förgylla midsommarn med detta klientelet... ;)
Hör av er, ni som saknar denna underhållningen på festen...
