Mamma Ankis blogg

Vilka problem man kan ha som 11-åring... Minns inte att det var riktigt såå jobbigt!
Och ibland kan man bara inte prata om det med sina föräldrar... Så hade vi det igår kväll...
Sonen A grät, kände sig spyfärdig och kallsvettades över en tanke, ett problem han hade, och som han bara kunde prata med sin moster om...
Efter att ha försökt övertala honom i 1,5 timmar, om att det kommer bli lättare att somna om han pratar om det, så vågade han. (Och älskade lille pojk, vilken tur att det inte var "värre"..!)

Och både han och jag grät... Inte över "problemet", för i min värld var det verkligen inget att bekymra sig över, utan förmodligen över att alla spänningar släppte... Fast självklart behandlade jag hans problem som det problem det verkligen var för honom.
Sen kramades vi, och han somnade. Jag vaknade med tjocka, svullna ögon i morse...

Så underbart det känns att veta att min älskade lille store pojk har någon som han verkligen kan prata med.
Och som jag vet verkligen lyssnar, och vad som än har hänt, älskar honom lika mycket som hans föräldrar.
När allt känns jobbigt så gör han precis som jag, och vänder sig till min Allra käraste syster!