Mamma Ankis blogg

Man måste bara ge barnen beröm för deras fantasier!
Stora pojken A lekte med Lilla N och Kusinerna S 5 år  & T 3,5 år.
Och alla Ni som har barn, eller har hört talas om Pokemón, Digimon, Dinosaur Kings osv osv, vet ju att man "strider" mot varandra med diverse "gubbar/figurer" ´som man har tränat upp...

Detta har då utspelats i både vårt hus och i Kusinernas hus under  både gårdagen och idag...
Små människor som springer runt och gör en massa konstiga ljud, attacker och "levlar upp" sina figurer.

- Mamma! Lilla T är i level 18 nu!!! utbrister Stora pojken A, och är så ärligt lycklig över att lilla Kusin T har lyckats träna sin påhittade figur.
Lilla Kusin T springer runt och är en fladdermus med pussmun... Men han har minsann kommit till level 18!

Lilla N blev sur. Hon ville vara på den högsta levelen direkt, och förstod inte alls varför hon var tvungen att träna sin gubbe. Men hon blev nöjd när hon fick ha en figur som hette "Discoflickan"... Hennes attack gick ut på att skjuta iväg discokulor med sina händer, och ur kulorna hoppade små discodansande gubbar ut... De skulle väl dansa ihjäl sina fiender, inte vet jag...? Då var hon nöjd, och satte direkt igång och tränade Discoflickan.
Kusin S var i full gång med att skjuta ljuspilar från en påhittad pilbåge i handen. Hon var ju Ljusflickan.

Det konstiga är att alla barnen är fullkomligt klara över reglerna. Det svåra är för oss föräldrar när det blir bråk. För helt plötsligt sitter man där och talar om för den ena att:
- Det förstår du väl att du också måste träna din gubbe? Du måste ju också kämpa för att komma upp i level. Och du kan ju inte göra den attacken om de andra säger att den inte har den färdigheten...

Jodå, på fullaste allvar löser jag alla problem som Fladdermusen, Discoflickan och Ljusflickan möjligvis ställs inför...
Fast ändå är jag kvar på samma level som jag började...