Mamma Ankis blogg

Usch känner mig bara lessen...
Samtal med Stora N:s fröken... Stora N:s trivs eller funkar inte riktigt... Måste göra nån slags handlingsplan.
Känns så skönt att fröken kan vara ärlig och säga som det är. Det bad vi ju i och för sig om när hon började i skolan, och när vi gick i genom vilket speciellt barn Stora N är... Så där satt jag och grät... av sorgsenhet och tacksamhet.

Vår lilla gåva... Nån "där uppe" trodde att hon skulle ha det bra hos oss, och att vi skulle klara av att hjälpa henne bli en harmonisk vuxen. Så De valde oss till hennes föräldrar.

Men när man känner att man står utan verktyg, och inte kan hjälpa henne, för att man inte vet riktigt hur...
Då känns det svårt...

Jag gör ALLT behövs och som står i min makt för att mina barn ska ha det bra.
Men när jag står utan makt, då är jag tacksam att jag har min mamma. Hon vet hur dessa små mirakel kan få hjälp.
De här barnen som behöver bli förstådda. Glad att jag har henne att fråga.

På måndag träffas vi med fröken för samtal...
Ska ta mig genom helgen. Försöka finnas där för Stora N. Få henne att känna att vi vill förstå... För det vill vi.

Lilla Stora underbara N... Vår lilla Saga. Man får tolka dig som man vill...
Vi väljer att älska dig...