Mamma Ankis blogg

Så sitter jag här nu...
Stora A är hos en kompis. Lilla N hos kusinen och leker. Och hemma finns Stora N med sin kompis...
Vilket innebär att jag "får vara ifred"... Det är sååå skumt att inte behöva aktivera, hjälpa till eller fixa en massa med barnen. De roar sig själva... Hur ska det bli när de är tonåringar och aldrig hemma?
Jo men då kommer jag ju bara oroa mig för var de är och vad gör de med vem!?

Jag kommer alltid vara förälder, men allt går så fort och jag hinner inte riktigt med.
Finns det ingen nödbroms...? Om jag tycker det är jobbigt, hur sjutton har barnen det då?!
Lätt att man glömmer att det faktiskt inte är så "lätt" att vara barn. Visst de slipper räkningarna och sånt, men de har ju massor av problem med läxor, kompisar/bästisar och reglerna i lekarna.
Och deras problem är ju inte mindre för det, det är ju deras problem.

Och vilka är vi vuxna att tala om för dem att det inte är några problem?
Nä fasen, fram med respekten för barnens problem också...

Igår kväll kom vi på att Stora N skulle ha friluftsdag idag. Så vi kastade oss in i bilen och körde till Lilla affären (barnen har döpt om Matöppet till Lilla affären, så nu säger vi bara det...)
Bara för att upptäcka att de stängt för två minuter sen... Utanför Lilla affären bor Lilla N:s kompis från förskolan.
Så vi stannade en stund och de cyklade, lekte och skrattade. En spontanvisit som blev alldeles perfekt. Sen somnade de gott alla tre... Och jag fick kolla Sex and the city, nygammal favorit.

Hoppas kvällen ikväll blir lika bra... Jo det blir det ju, Desperate housewifes...