Fredagens måsten...
Lite hängiga, men friska...
Huset har nu fått sig en omgång. Lite upplockning och dammsugning. Har ju inte gjort ett dugg när vi var kassa, så det var riktigt roligt att fixa till hemmet inför kvällens dansprogram...
Japp, idag är det ju Lets dance... Har inte koll på vilka danser som gäller ikväll, fast det är kanske lika bra...
Annars hinner vi ju öva i förväg. Nej det får bli en överaskning för både mig och Maken...
Sååå... kvällen tillbringas i soffan med barnen och ett par vänner. De vet bara att de ska komma hit och äta varm smörgåstårta, inget mer... Tänk om de inte ens gillar på Lets dance? Kan inte hjälpas, ikväll tittar de iallafall och gillar det!
Trevlig fredag!
Orgie i bilder! (Känsliga läsare varnas!)
Såhär har mitt sängbord sett ut de senaste dagarna... Snorpapper, temp, kaffe, vatten och telefonen (för att slippa resa mig)...
Då kom min älskade Make hem med detta till mig. En "Hänt i veckan" och ett par mystofflor. Som dock var för små...
Och så här har jag sett ut sen i tisdagskväll... Ingen vacker syn. Längtar tills att man mår bra, kan sminka sig, klä på sig ordentliga kläder och orkar åka till fantastiska MAXI och handla...
Som sagt; Som frisk önskar man sig massor av saker, som sjuk bara en enda...
Glad Alla Hjärtans Dag på er!
Dagens outfit...
Kostar det då lite mer än vad en vanlig Svensson har råd med så är det extra "coolt" liksom...
Självklart fattar jag väl också att de faktiskt finns de som är intresserade av mode och sånt, men när de skrivs om det överallt...
Då ska väl inte jag vara sämre!
Dagens outfit:
Svarta mysbyxor inhandlade på MAXI för 2 år sen på rea 79:-
Rosa linne ärvt av mamma, 10 år gammalt
Svart kofta ärvd av en kompis som gick ner i vikt
Svarta "menstrosor", 15 år gamla (ni vet såna fula, urtvättade, sletna som man bara har vid mens)
Röda glittriga raggsockor, julklapp från julen 2006
Blå alldeles för stor morgonrock som egentligen tillhör min älskade Make, present till honom från hans mamma
Tja... ser väl inte speciellt sensuell ut för tillfället, men jag couldnt care less om man så säger...
Perfekt klädsel för soffan, popcorn och Lets dance...
Sjukt samvete...
Tredje dagen jag ligger fullkomligt utslagen. Genomförkyld och matt.
Vaknar tidigt tidigt bara för att vara tvungen att ta Ipren för att kunna fortsätta sova, då huvudet känns som att det ska sprängas när som helst. Har ätit lite fler Ipren de här dagarna än vad som rekommenderas, men jag hade fan inte klarat det annars... Kan fan inte ens sova...
Maken har fått köra pojken till skolan de här dagarna. Och jag får dåligt samvete för att jag inte tillför huset/familjen något...
Men jag har verkligen inte varit förmögen till det!
Så frågar man Maken om "allt är ok", och får till svar "att det är det".
Ändå tycker jag mig höra något dolt i hans röstläge... Som att "jag är trött på att ta allt själv, att sköta om dig, att dalta"...
Men det är kanske jag som förvränger allt? Förmodligen...
Men det är ju hemskt att man efter 13 år inte litar mer på det som sägs, att man gör sina egna tolkningar...
JAG tyckte ju synd om honom när han var sjuk, och jag tog utan att gnälla allt i hemmet när han "bodde" på soffan, så varför skulle det inte vara så nu? Klart han tycker synd om sin älskade fru...
Det är nog bara influensan som spelar mig och mitt samvete ett spratt...
Familjen med influensa...
Flickorna hämtades igår från skola och dagis, kändes lite varma, tempen togs och visade 38,5.
Båda två...
Jag började känna mig dålig i skolan under dagen, men jag har för sjutton inte tid att vara sjuk nu!!
Massor att göra i skolan, och hemma ligger en make med, en av doktorn, förmodad lunginflammation.
Men hallå! Om jag då dessutom blir sjuk, vem ska hålla ställningarna då?!
För hur det än är så är det lättare att vara sjuk om man vet att ens älskade är på benen och tar tag i allt det där som "måste" göras.
Det var bara till att glömma skolan i morse. Vaknar med värk i precis var enda muskel, feber och hosta.
Visserligen ligger min så kallade "feber" bara på 37,7, men fy attan vad kass jag blir av bara en sån liten höjning.
Vilken tur det är att barnen är lite slöare när de har feber, annars vet jag inte vad jag hade gjort.
Dagen har tillbringats i sängen, fullt påklädd, lite te och Ipren.
Och på samma sätt kommer jag avsluta dagen också.
Samba och hosta...
Han tycker egentligen inte alls om att dansa, men när då hans kära fru kommer och ställer sig lite snyggt intill honom, ser på honom med bedjande ögon och nynnar lite, samtidigt som hon gungar lite romantiskt, så ger han upp.
Vi övade minsann in ett par steg, till något som skulle kunna vara början till en samba.
Barnen ville också vara med, men det var faktiskt koncentration på högsta nivå, så de fick allt vara snälla och vänta tills föräldrarna var klara. Som vi skrattade! Men i vårt hus är vi sambamästare!
Lördagen tillbringades i nya vänners lag. Mamma och Pappa och deras lilla fantastiska Ni.
Jag vet inte vad det är med små barn och våra barn, men våra barn fullkomligt älskar de mindre.
Vilken tur att de små har en röst så de kan tala om att:
-Jag vill inte att du bär mig! Jag vill inte att du pussar på mig! Jag kan själv, jag behöver ingen hjälp! osv
Det är bara det att våra tre underbara barn inte kan låta de vara ifred från pussar, kramar, gos och hjälp.
Det var en ösig kväll, med tacos, vin, skratt och sällskapsspel.
Såå trevligt att träffa nya människor. Och ännu trevligare när man känner efteråt att; det gör vi om!
Sen i söndags vaknar maken N med 39,2 i feber och världens hosta. Jag hade inte sovit många timmar på natten på grund av att han skulle skeda min svala kropp med sin varma kropp. Och dessutom ligga och vrålhosta en gång i kvarten.
Så igår kväll bestämdes att han fick inta soffan, så att åtminstone en av oss orkade gå upp och köra barnen till skolan.
Då sov jag inte mycket heller... Han var ju inte där.
Så tomt, kallt och ensamt. Ingen som andades, snarkade (jo min älskade, du snarkar faktiskt) eller kröp in under mitt täcke... I natt får han faktiskt ligga kvar, eller åtminstone tills jag har somnat.
Det är ju vi två mot världen.
I nöd och lust. I skratt och gråt. I feber och hosta.
Lets dance!
Har upptäckt att jag och flickorna uppskattar vår tid framför tv:n just på fredagkvällarna mellan 20-21,30...
Trodde inte det skulle vara ett program som tilltalade mig/oss, så det är först nu vi kollar på det.
Så imorgon blir det dans i köket. Då provar vi slowfox, pasodoble (?), tango osv... Allt vi har lärt oss.
Och vi är faktiskt otroligt duktiga!
I våra ögon, kastar vi varandra två meter upp i luften, snurrar pirruetter som bara den och gliiider fram graciöst över golvet. Vi är så smidiga att ögonen tåras. Tycker VI!
Tror dock inte att de som har sett oss utöva danserna håller med...?
Fast egentligen, vem bryr sig?!
Bloggkartan
Har precis lagt till mig på bloggkartan här:
http://bloggkartan.se/registrera/8933/haessleholm
För att få vara med var jag tvungen att skriva ett inlägg med adressen... :)
Mördarfår...
Stora pojken A är hemma för feber... Vaknade i söndags efter festen med 40 grader... Och ingen röst har han heller...
Nu är det så här med mina barn, och med mig själv också för den delen, att vi kan verkligen inte sova när vi har feber.
Kroppen känns obehaglig, och huvudet kan inte slappna av. Sen pratar de så fort hela tiden också. Liksom feberhallucinerar.
Igår kväll var en sådan kväll när Stora pojken A inte kunde sova. Trots att han de här dagarna ligger inne hos Stora flickan N i våningsängen så var han "rädd".
Klockan 22.30 utspelades följande:
- Men snälla A, sov nu! Sluta ligg här och tragga, du kommer väcka allihopa. fräser jag trött som bara den.
- Men N:s klädhängare ser ut som ett får. svarar han.
- Ok, men vad skulle ett får kunna göra med dej då? frågar jag ÄNNU surare.
- Döda mej kanske?! kränger han tillbaka, och tittar på mej som att jag var den mest korkade person han mött.
- A! Nu får du sluta! Får dödar inga personer! vid detta laget nästan kokar jag!
- Men det är ju inte så att fåret är obeväpnat!! fräser A tillbaka.
Jag inser då att han verkligen SER ett beväpnat får. Stora flickan N:s klädhängare med morgonrock har förvandlats till ett mördardjur. Och jag fattar, i hans ögon, ingenting!
Allt slutade med att han fick gå in i sin egen säng. Och imorse vaknade ha i Stora N:s överslaf igen...
Inte konstigt man är trött idag...
Systers 30-årsfesttårta
Så här blev den ena tårtan som jag gjorde till min systers 30-års fest i lördags. Ett lager med nutellakräm (nutella vispad med grädde) och ett lager av dumlefluff (dumlekolor smälta i vispgrädde. Svalnar över natten, för att sen vispas till "fluff") och hela tårtan täcktes av kakaogrädde.Kallorna är gjorda av MMF (marshmallowfoundant).
Tänk att det aldrig blir riktigt som man har tänkt sig, hade egentligen en annan bild i huvudet om hur det färdiga resultatet skulle se ut, men ALLA tyckte den var jättegod. Och det var den med, det är ju huvudsaken.
Fick till och med frågan om jag kunde tänka mig att jobba extra hos min morbrors cateringföretag. Han sa att de får en hel del förfrågingar om bröllopstårtor... Får väl se hur det blir med det, men visst blir man stolt!!
