Poolträning...
Man kan bara tillbringa en dag i vår trädgård för att vakna upp dagen efter med träningsvärk i hela kroppen.
I slutet av sommaren, tidig höst, så stod vår pool fortfarande otömd... Dålig planering, jag vet...
Och sen kom vintern... och bottenfrös hela schabraket.
Men igår fick jag nog!
Utrustad med stövlar, mössa, spade och två av barnen skred jag till verket.
Hoppade ner i poolen och började hacka febrilt för att orsaka en enda spricka... Tänkte att det skulle bli som på sjöarna i filmerna där folk går igenom isen.
Och se på sjutton, det funkade!
Så fort första sprickan var fixad, så hoppade jag och Pojken A & Lilla N runt på isen för att "fixa" fler bristningar.
Som vi skrattade! För så himla enkelt var det inte...
10 cm tjock is, och under den10 cm grumligt vatten. Dessutom en helsikes massa leksaker som diverse barn roat sig med att kasta i.
Som klumpiga Bambisar på hal is, kasade vi rundor. Höll oss i kanten för att inte trilla, men en halvtimme in i leken trillade första man, Lilla N.
Men hon studsade snabbt upp igen, och fortsatte...
Isblocken som blev lyftes över kanten och blev liggandes på gräset.
HJÄLP vad is är tungt!! Så nu ser det ut som att det har gått sönder en JÄTTE glasvas i vår trädgård...
Maken N kom ut och hjälpte till med det sista, som var att få upp den tömda poolen över studsmattan.
Upp på altanen, klädde av oss allt blött, in och fixade det sista med köttgrytan, tvättade de blöta kläderna, ut och städade bilen, för att sen slänga mig i soffan... Funderade över varför jag var så seg vid klockan halv nio, men insåg att dagen hade innehållt en hel del uttröttande aktiviteter.
Somnade som en gris, och vaknade i morse med värk i muskler jag inte visste att jag hade.
Så jag tror att jag klarar mig ett tag till utan gymkort...
Level upp!!
Man måste bara ge barnen beröm för deras fantasier!
Stora pojken A lekte med Lilla N och Kusinerna S 5 år & T 3,5 år.
Och alla Ni som har barn, eller har hört talas om Pokemón, Digimon, Dinosaur Kings osv osv, vet ju att man "strider" mot varandra med diverse "gubbar/figurer" ´som man har tränat upp...
Detta har då utspelats i både vårt hus och i Kusinernas hus under både gårdagen och idag...
Små människor som springer runt och gör en massa konstiga ljud, attacker och "levlar upp" sina figurer.
- Mamma! Lilla T är i level 18 nu!!! utbrister Stora pojken A, och är så ärligt lycklig över att lilla Kusin T har lyckats träna sin påhittade figur.
Lilla Kusin T springer runt och är en fladdermus med pussmun... Men han har minsann kommit till level 18!
Lilla N blev sur. Hon ville vara på den högsta levelen direkt, och förstod inte alls varför hon var tvungen att träna sin gubbe. Men hon blev nöjd när hon fick ha en figur som hette "Discoflickan"... Hennes attack gick ut på att skjuta iväg discokulor med sina händer, och ur kulorna hoppade små discodansande gubbar ut... De skulle väl dansa ihjäl sina fiender, inte vet jag...? Då var hon nöjd, och satte direkt igång och tränade Discoflickan.
Kusin S var i full gång med att skjuta ljuspilar från en påhittad pilbåge i handen. Hon var ju Ljusflickan.
Det konstiga är att alla barnen är fullkomligt klara över reglerna. Det svåra är för oss föräldrar när det blir bråk. För helt plötsligt sitter man där och talar om för den ena att:
- Det förstår du väl att du också måste träna din gubbe? Du måste ju också kämpa för att komma upp i level. Och du kan ju inte göra den attacken om de andra säger att den inte har den färdigheten...
Jodå, på fullaste allvar löser jag alla problem som Fladdermusen, Discoflickan och Ljusflickan möjligvis ställs inför...
Fast ändå är jag kvar på samma level som jag började...
Home sweet home!
Helt plötsligt känner jag hur inspirationen över att skriva bara flödar!
Har varit en späckad vecka känns det som...
I skolan har det varit mycket arbete. Hemma har varit en sån vecka där Maken har jobbat eftermiddag, så från att jag kommit hem till barnens gonatt har jag varit själv. Rätt tuffa veckor... Mycket ska göras; läxor, kvällsmat, dusch, egna läxor, på få kvällstimmar. Beundrar alla ensamstående!
I torsdags ringde Maken till mig på mobilen när jag var i skolan. Han var tvungen att åka till akuten med Lilla N.
Hon hade trillat på förskolan och slagit upp hakan. Läkarna ville sy, men då fick hon panik!
Inte av allt blod, som hon hade fyllt både klänning och overall med, utan bara vid tanken på att sy! Så det blev till att limma och tejpa ihop den lilla hakan. Hoppas det inte blir nått ärr...
I fredags fick vi avliva vår ena katt. Vi tog hand om två katter från en familj som inte kunde ha dem kvar...
Det var bara det att honan var så präglad av sin förra matte och saknade henne så mycket, så i protest kissade hon ner hela huset. SÅÅ mycket kläder och skor vi har fått slänga!
Så det enda rätta var att avliva henne... Det är svårt att tycka om någon som bara förstör, och har en katt väl börjat kissa inomhus är det rätt svårt att vänja dem av vid det...
Fast vi kommer allt att sakna henne, lilla Grållan... Sov gott!
Nu flyttar jag!
Har skaffat ny bloggadress på ny plats: www.mammaankis.blogspot.com
Beslutsångest...
Ja eller inte ångest i sin rätta bemärkelse, men lite fundersam...
Har blivit medbjuden på fest ikväll, med min förra praktikplats(genom utbildningen)...
Bowling, tacobuffé och fest.
Har sett fram emot det så länge, och idag vill jag inte alls...
Har verkligen inte bestämt hur jag ska göra, och det värsta är ju alla påhittade anledningar jag kommer på för att inte gå dit...
Brukar det inte vara så att om man inte ser fram emot en fest, och man sen går dit, så brukar man ha jättekul?
Funderar...
Utmärkelse!!
Jag har fått en utmärkelse! Har knappt en aning om vad det innebär, men jag känner mig sååå glad!
Det är min snälla klasskompis Jessica som har nominerat mig med motiveringen:
"En vän till mig som visserligen inte syr (tror jag) men skriver på ett ärligt och skönt sätt om sin vardag som hustru och studerande trebarnsmamma."
Tackar tackar! Ler med hela ansiktet... :)
Nu ska jag ju då nominera 7 stycken jag också... Jag har/läser inte 7 olika bloggar...
Så jag nominerar de jag läser och tycker är värda att läsas...
De nominerade är...
Sagomamma - Min älskade syster. Hon skriver på ett allvarligt och humoristiskt sätt, som gör det lätt att känna igen sig i. Hon är dessutom en av de roligaste människor jag vet!
Herr N - Min älskade man. Han skriver om allt och verkligen ingenting! Man kan aldrig veta vad han ska skriva om... Men roligt är det och han skriver på ett jättebra sätt.
Sen kan jag bara inte låta bli nästa nominering... har inte en aning om ifall man måste känna de man nominerar personligen, men det gör jag i allafall inte med nästa person.
Calle Schulman - En sån rolig bloggare! Behöver jag skratta går jag in och läser vad han skriver, lite allvar ibland men oftast roligt. Tackar för skratten!
Om ni väljer att skicka den vidare så finns det vissa regler som följer med utmärkelsen. Reglerna är:
1.De som mottagit Utmärkelsen ska lägga upp en bild på den.
2.Länka till den bloggare du fick den från.
3.Ge den vidare till sju andra bloggare och länka till deras sidor.
4.Lämna ett meddelande i deras bloggar,så att de vet att de fått utmärkelsen.
Tack alla ni som skriver fina ord till mig i min blogg!
Sova länge...
Jaha i morgon återgår allt till det vanliga igen...
Alla rutiner med fritids, skola, jobb, hämtning och lämning av barn osv.
Sååå skönt det ska bli!
Man vänjer sig lätt vid att sova till 9.30, och det är ju skönt, men man stannar ju uppe längre på kvällarna också...
Även om jag igår, måndag, bestämmde att vi ställer klockan på 7.00 de två dagar som är kvar, så bävar jag för imorgon bitti... För det där med att ställa klockan och gå upp i tid höll bara igår morse...
Idag låg jag och gosade och snoozade med mobilen... och sov till halv 10...
Jag får väl köra slut på både mej själv och barnen fullkomligt idag, så de stupar i säng klockan åtta ikväll...
Och inte sätta mig själv vid datorn när de somnat utan gå och lägga mig jag också...
Jaja, får väl se hur det går. Om jag känner mig själv så blir klockan halv 12 ikväll också...
Sjuk Make & grym Fru...
Fast jo, han har faktiskt feber och har verkligen varit säng/soffliggande hela dagen.
Har barnen behövt åka iväg så har jag kört. Jag har sett till att maten har funnits på bordet och jag har målat sonens rum... Nu i efterhand så känner jag att jag faktiskt är lite mör...
Men det är fantastiskt vad man orkar när man "måste"...
Å andra sidan... det hade ju varit konstigt om inte jag och barnen också fick det Maken har...
Och tro mej, DÅ ska jag vara liggande!! Utan att ha dåligt samvete för att jag inte gör någonting...
Jag får vanligtvis det annars när jag är sjuk och inte orkar nåt... Måste lära mej att det är ok att inte orka...
Men idag har jag orkat ALLT, och om jag får säga det själv, jag är grym!
Testar igen...
Följ min blogg med bloglovin</a>
Älskade lille stora pojk...
Och ibland kan man bara inte prata om det med sina föräldrar... Så hade vi det igår kväll...
Sonen A grät, kände sig spyfärdig och kallsvettades över en tanke, ett problem han hade, och som han bara kunde prata med sin moster om...
Efter att ha försökt övertala honom i 1,5 timmar, om att det kommer bli lättare att somna om han pratar om det, så vågade han. (Och älskade lille pojk, vilken tur att det inte var "värre"..!)
Och både han och jag grät... Inte över "problemet", för i min värld var det verkligen inget att bekymra sig över, utan förmodligen över att alla spänningar släppte... Fast självklart behandlade jag hans problem som det problem det verkligen var för honom.
Sen kramades vi, och han somnade. Jag vaknade med tjocka, svullna ögon i morse...
Så underbart det känns att veta att min älskade lille store pojk har någon som han verkligen kan prata med.
Och som jag vet verkligen lyssnar, och vad som än har hänt, älskar honom lika mycket som hans föräldrar.
När allt känns jobbigt så gör han precis som jag, och vänder sig till min Allra käraste syster!
Så var det 2009...
På plats fanns goda vänner och deras barn. Kvällen var väldigt lyckad, och alla somnade gott vid halv 1...
Jag tillhör då inte de människorna som avlägger nyårslöften, tror att jag har för dålig karaktär...
Men jag har däremot ÖNSKNINGAR...
- Jag önskar att jag blir en ännu bättre människa... Både som mamma, fru och vän...
- Jag önskar att jag den 5/6 är en väl förberedd, nyutbildad behandlingspedagog som klarar av att förtjäna min nya titel väl!
- Jag önskar att mitt och makens nya drömprojekt om en utbyggnad av hallen blir verklighet.
- Jag önskar att Lilla N:s skolstart blir underbart ljuvligt positivt!
- Jag önskar att alla mina kära får vara friska...
Känns enklare med önskningar på nåt sätt... Då behöver jag inte förklara varför jag inte har gått ner de där 10 kg i vikt, eller varför jag fortfarande röker osv...
Men jag ÖNSKAR (i hemlighet) att 10 kg bara "försvinner" och att jag ska bli lite mer motiverad att sluta röka...
Men det har man ju önskat i minst 5 år i rad nu... Har blivit lite av en tradition...
Så jag följer traditionen i år också; I kväll degar jag i soffan med film, chips och läsk!
Gott nytt år!
Testar lite...
http://bloggkartan.se/registrera/8933/haessleholm
