Mamma Ankis blogg

Igår hade vi spegling av varandra i skolan. Från 8.40-21.40...
Fy för ända in i asarum va trött jag va när jag kom hem... Dessutom hade flickorna feber, så jag fick vara hemma med dem idag. Tur i oturen...? Ja inte sjutton får man sova länge ändå, Stora A skulle till skolan, han var ju frisk.

Iallafall, gårdagen...
Jag fick höra att jag var omtänksam, bjuder på skratt, bra på att läsa folk, sociala-kontakter-knytande (?), trygg, bryr mig inte om ifall jag gör bort mig. Och att jag var en fantastisk mamma. En av klasskompisarna sa till och med att jag var hennes förebild för hur en mamma är... Och jag bölade...
Jag är gärna fin, snäll, glad och allt, men att få vara en bra mamma... det överväger ALLT!

Det jag borde tänka på... alla var eniga; jag ska sluta ursäkta mig!
Varför ursäktar jag mig om jag har ställt en fråga? Om jag kommenterar något, även om jag har rätt svar, ursäktar jag mig. Varför, som de sa, ska jag ursäkta mig för att jag existerar?!

Har nog inte trott att jag gjorde det så tydligt, men jag upptäckte att de känner mig nog jäkligt bra allihop! Efter två år tillsammans, där vi har skrattat, gråtit och bråkat, så känner man nog varann...
Kan inte gå runt och låtsas i 2 år... Blir jobbigt att komma ihåg vilken person man skulle vara och när man skulle va det...

I allfall så har jag konstaterat att Jag är förbannat bra!!

Nu ska jag fasen ta mig ta tag i saker som jag "inte vågat". Vad kan hända?!
Och jag tänker inte ursäkta mig för att jag tänker, tycker, känner annorlunda. Får räcka nu.
Jag tänker fråga, även om jag oroar mig för svaret, för ingen har dött av ett svar. 
Det enda som kan hända är att du får ett svar... Allra käraste syster har så mycket som jag är lite avis på.
Hon konstaterar, debatterar och ifrågasätter, och hon är jäkligt säker på sin sak när hon ger sig in i diskussionen.

Men jag tänker inte "bli" henne. Jag tänker fortsätta vara mig själv med mina egenskaper... utan ursäkterna!

Idag njuter jag av att vara just Anki... Har hört att det är en bra kvinna. ;)

Idag bakar jag kakor till klassen... Kolasnitt & chokladbollar, mina special-chokladbollar... Ingen som gör som jag!

Och appropå kakor...
Vad gör man när man står inför ett val, där man som sagt både vill ha kakan och äta den?
I detta fall går det inte att säga att man tar den som är bäst, för här är båda bäst!
Den ena för själen och den andra som för dig som person...

Som att jämföra Budapestrulle med Prinsesstårta! Och ni hör ju själva hur omöjligt det är!!

Göra plus och minus lista? Funkar inte.
Ha båda kvar? Va, funkar ju inte heller! Vill ju "smaka" på båda...

Väljer man av kärlek eller väljer man det som utvecklar en...?
Ja ni ser, vilken sits jag sitter i...

Förslag emottages tacksamt!

Ojojoj vilken fantastisk dag jag hade igår!!

På morgonen åkte jag och fina kompis J till Ullared. Mitt favvoställe!
Var framme klockan 11 och lämnade stället klockan 15.58. De stängde 16...
Hade bekymmrat oss lite över att vi inte hade några bra cd:s att lyssna på, men stereon var bara på i ca 2 min när hon hämtade mig, sen stängdes den av. I Våxtorp fick vi stanna för att köpa vatten, traggade så mycket att halsen tog stryk.
Jag hade dock redan ont i halsen, och inte blev det bättre av att jag inte kunde hålla tyst...

Lagom med folk, bra fynd gjordes (bla en flaska kolsyrat vatten som jag återkommer till) och inte blev det speciellt dyrt heller.
Kände mig lite halvkass under hela dagen. Men skam den som ger sig i Ullared! Här kämpas till sista blodsdroppen!

Så styrde vi hemåt, och det goda mineralvattnet åkte fram. Smaksatt med jordgubb. Mumma!
Kompis J körde, och jag drack vatten. Så blev minsann hon också törstig och ska öppna sin dricka.
Den hade dock blivit skakad... upptäckte vi. Vilket slutar i att J sprutas ner fullkommligt. Fick tag i en scarfs att torka av sig med.
I Halmstad stannade vi till för att köpa mjukglass med kolasås. (Kolasåsen var slut i hela Halmstad, så det blev ingen.)
När vi hoppar ur bilen säger J att:
- Annica, jag är alldeles blöt i hela häcken.
- Ah, så illa kan det inte va. säger jag och ber henne böja sig fram.
Möttes av detta...

 

Fy för den lede vad jag skrattade! Jag stod och flätade benen för att inte få samma fina fläck på mina byxor, och sa att detta måste jag ha på foto. Så där stod vi. Jag med kameran mot J:s häck, skrattande med alla Halmstads Mc Donalds besökare som publik.

Sen vidare hem...
Väl hemma var grillen på G, köttet marinerat och potatisklyftorna i ugnen. J:s make var på plats, Allra käraste syster med familj och min egen familj satt och väntade. Och barnen sprang runt och lekte. Bordet fylldes med alla tänkbara läckerheter.Förvandlades lite till ett slags knytkalas. Alla hade med sig något och man tog av det man ville.
Så gott det var!

Sen spelades ett par rundor kubb, ett par öl och nån drink slank ner och en massa Ipren...
Jag stod för Iprenen. Kände att jag var nog inte riktigt kry, så tjocka strumpor och en filt agerade finkläder.

När sen gästerna lämnade oss, kröp jag ner i sängen och frös som ett djur.
Låg där under täcket och kände att jag faktiskt nog hade lite feber...
Sen funderade jag på dagen som gott... och kände ren och skär lycka!

För att få vara omgiven med dem som man tycker om och älskar är LYCKA!
Dom finns ju där för att de förmodligen tycker om dig också...

Idag går jag på bio med flickorna och kollar på Hannah Montana - the movie.
Lycka? Ja för mina flickor. Och är dom lyckliga så är jag det med...

Då har jag och Stora A tillbringat två och en halv timme på vårdcentralen...
Med feber och en öm hals placerade vi oss bland två andra barnfamiljer och 20 pensionärer...
Alla tänkte nog som vi och tog det säkra före det osäkra. Inte kul att tillbringa lediga dagar uppe på akuten med ännu längre väntetider...

In till läkaren, kolla i öron och hals, känna lite på halsen och sen in för att ta halsprov. INTE Stora A:s favorit!
Han hade hellre amputerat en fot än att ta halsprov. Sen ska vi inte prata om hur han känner inför att ta penicillin...

Halsprovet gick bra. Han klöktes lite, men det var lungt sa han.
Placeras utanför provtagningsrummet för att invänta resultatet.
Där sitter även en kille i 35-års åldern. Och han börjar vara "social"...

Men fan, fattar inte vissa!? Jag sitter på vårdcentralen för att jag mår kasst, inte för att jag tycker det är så jäkla roande!
Jag skiter väl i om han ska jobba 6 dagar i sträck. Och de dumma kommentarerna om att Stora A:s hosta beror på tjuvrökning.
- Tror faktiskt inte man får feber av rökning... sa jag trevligt och log lite besvärat.
- Nä det förståss, säger han då, men det låter som den (hostan) sitter långt ner...

Men snälla nån! Det är ju därför vi sitter där, för helsike!!
Jag vill varken vara trevlig, prata eller skämta med nån idiot som jag träffar hos läkaren. Då går jag ut och dansar om jag ska träffa nötter som försöker "charma". Då har jag dessutom inte mina barn med mig.

Jaja, han ville kanske bara vara snäll, eller så var han orolig för sitt resultat som han kanske väntade på.
Det första "skämtet" han kläckte ur sig var nämligen:
- Nä HIV vill jag inte ha en gång till. följt att ett krystat skratt...

Och jag log. Korkad som jag är. Han fick väl vatten på sin kvarn då kan jag tänka...

Ikväll blir det en lugn valborg. Feber, pyjamas, och "Hjälp, jag är med i en japansk Tv-show".
Barnen tycker det är kul. Och jag tycker det är en mysig stund i soffan med familjen...
Trevlig kväll på er! Och tänk på; börja inte ströprata med folk på "olämpliga" ställen... om ni inte är berusade...
Det är enklare att handskas med då.

Skööönt!!
Redovisningen gick sååå bra!
Jag tyckte det kändes avslappnat och vi kunde nog mer än vi trodde...
Dessutom fick vi bara positiva reaktioner och fina ord av klassen efteråt. Ja, av läraren också... Men det betyder inte lika mycket som det gör när det kommer från klasskompisarna. TACK!

I lördags fick  min "styvbror" en son, lille Loke. Allt hade gått så bra, och han lät så lättad och lycklig när han ringde. Lille Loke, vad du var efterlängtad! 
Och igår fick vi (mina barn) även en ny kusin i familjen. Lilla Madicken... Välkomna till världen!

Visst är det konstigt...? Människor föder barn varenda dag, men ändå är det ett så stort ofattbart mirakel när just den bebisen kommit ut, och allt har gått bra... Man ler med hela ansiktet och är så tacksam för de nyblivna föräldrarnas skull.

Man kan förståss inte jämföra en redovisning i ART med att föda ett barn, men mirakel är det.
Olika sorters mirakel...
Och man ler med hela ansiktet och är så tacksam när det är klart...

Blä! :(
Idag har jag och en klasskompis redovisning i ART. (Aggression Replacment Training)
Och jag tror minsann att jag har glömt ALLT vad det handlar om...
Jag blir aldrig nervös för sånt här, men idag är jag skräckslagen!

Får återkomma med resultatet i eftermiddag... Om jag har nåt...
Håll alla lemmar ni har för att det går bra!

Tror jag måste spy nu...

Jobbade igår kväll...
Känns så bra. Men först ska nya ungdomar så klart "känna av" var de har mej...
Hela proceduren ska gås igenom.
Namn? Ny här? Kan vi få saft? (inget sött till sockerberoende) Får jag gå in till killarna? (killar och tjejer delade) Kan du ta ett glas till mej? Får jag ha med mig doftsprayen in på toa? Barn? Gift? Osv osv...

Efter nån timme är allt klart och färdigcheckat.
Då andas vi ut båda två. Sen kör vi på!

Var i Åhus och åt glass. Kallt som sjutton!
TIttade på havet i fem minuter, in i bilen och hem till Hässleholm.
Kollade lite på film, skrattade, skämtade och hade en hemskt trevlig kväll.

Cyklade hem klockan 22 och kollade på film med min älskade. Finns inget som slår det...
Men jag ser fram emot nästa pass.
Man känner att man gör nytta... Man bara finns där, för dem som behöver det...
Och det är ju faktiskt rätt underbart!

Att vara behövd...

Följde med min syster till en kompis i Kristianstad för klipping...
Skönt att få ventilera med henne... (se föregående inlägg)

Det slutar med att vi sitter och ASgarvar hela vägen från Kristianstad!
Som vi vinglade över hela vägen. Det är så skööönt att bara skratta! 
Och det är med Allrakäraste syster (läs Astrid Lindgrens fantastiska bok) som jag har de flesta av mina asgarv.

Man skrattar tills man "spyr" luft...?! Ligger på golvet och har sååå ont i varenda muskel. Tårarna rinner och mascaran svider i ögonen. Man vill skrika, men det kommer ingenting ur en. Man bara skrattar o skrattar o skrattar...

Och det känns som den underbaraste av alla "depp-kurer". Fasen, alla borde få skratta ordentligt varje dag.
Det borde vara en rättighet.

Och alla borde få träffa min syster... Det borde vara en mänsklig rättighet.

Känns lite sådär... trots fint väder...
Funderar fortfarande varje dag på midsommarafton...

Hade till och med MI samtal om det idag...
OM vi blir bjudna till den festen, vad kan hända då?
OM vi inte blir bjudna någonstans, vad kan hända då?

Det är ju faktiskt en och en halv månad kvar (bara), så det ska nog lösa sig på nåt sätt...
Men jag vill ju veeeta i tid!

Det bor en liten planerare/organisatör/förberedare inom mig...
Får/kan inte nonchalera henne...

Här är min Let´s dance-klänning, som Stora N kallade den...



Och här en en liiiten bild på den fantastiska kakan jag jobbade med i tre timmar! Hoppas ni kan se vad jag försökte förmedla med "lagren" i kakan...?



Och sist en bild fylld med lycka!
Lycka är att få fika med kusinerna i trädgården. Fika bestående av vatten i små kaffekoppar...

Amen skärpning nu Anki!
Jag vet inte vad jag ska skylla på denna gången... tidsbrist? Låter det bra? Ok, jag har inte tid att blogga...

Fast nu kände jag att jag var tvungen att skriva av mej lite...
Har för fasen sån ångest över midsommar...

För mig är midsommarafton precis lika viktigt som julafton. Vet inte varför, men jag tycker att det ska firas med samma entusiasm som julen. Jag ÄLSKAR midsommar!
(Fast julen är snäppet värre... Fråga min man som tycker det är jobbigt med julmusik i september...)
Jag äter inte sill och sånt, men korv, potatis och gräddfil är en lika kulinarisk rätt, som sillen... tror jag... om inte godare.

Men nu till varför jag har ångest... Varje midsommar ställer vi till med fest. Såklart!
Och det brukar vara min familj, min syster och hennes familj och mamma med man. Plus en massa andra vänner som man känner att man vill vara tillsammans med.
Men... i år jobbar mamma. Och vi kommer hem från Rhodos ett och ett halvt dygn innan midsommarafton.

Hur fasen går det ihop med förberedelser av en fest?!
Usch, jag vill inte att vi ska sitta själva på midsommarafton... :(
Vi kan säkert ha det hur mysigt som helst, vår familj och min systers, men det blir inte samma sak...

Så är det någon som känner sig manade att bjuda in fyra (fantastiskt trevliga) vuxna och deras fem (underbara) barn, så hör av er! :)
Vi är två rökare (en av dem är dessutom en ypperlig dansare), en blivande socionom (som också dansar makalöst bra), en muskelbyggare (nu blir svågern stolt), fyra sprattliga, en cool tolvåring.
Låter som en kontaktannons...
Men tänk vad trevligt det kunde vara att förgylla midsommarn med detta klientelet... ;)

Hör av er, ni som saknar denna underhållningen på festen...

Glömde ju berätta om festen.

Ett band som spelade irländsk musik, goood mat, vin, trevligt sällskap (släkten) och fina kläder (tog min nyinköpta, lite för korta klänning, och kände mig så himla grann)...
Kan det bli annat är bra?!

Tja... Stora dottern N hade feber, Stora pojken A var sur för han ville hellre vara med en kompis (ändrade sig dock då han "hittade" en kompis på festen), festen slutade klockan 21 (!!!) och jag dansade så ända in i bomben, så jag hade träningsvärk i vristerna i 4 dagar... Fast det sistnämnda var ju självförvållat och dessutom en "trevlig" smärta...

Som jag har sagt innan; vem behöver gym för att träna? Gå på fest och dansa istället!
I och för sig så har man inte pumps på gymmet, och visar dessutom inte häcken för hela släkten...

Men det bjuder jag på!

Idag har jag lagt två, nästan tre, dyrbara timmar på en och samma kaka.
Och det är inte vilken kaka som helst. Det är nämligen Kakornas kaka!
Såg den på BBC food en gång, och var bara tvungen att prova. Men inte kunde jag väl ana att det skulle ta sån tid med alla momenten. Ser ju ut att gå sååå mycket snabbare på tv...
Fast den är verkligen värd varenda minut!

Först en botten, gjord på smör, mjöl, socker och ett par skedar ägg.
Sen en nöt-kola-tosca-smet.
Och överst ett lager av en choklad smet som stelnar.

Sen är så himmelskt god, och dessutom fin att se på...
Blir till och med snygg när man har skurit upp den och man ser de olika lagren. Får visa en bild sen...

Den kommer avnjutas på fredag till Let´s dance finalen men Kompisarna R och J.
Endast det bästa är gott nog när favoritprogrammet är på tv.
Hoppas bara R och J uppskattar den med tanke på kärleken och tiden jag lagt ner... ;)
Om inte annat så kommer JAG njuta!

Allvarligt! Detta blir en hysterisk helg.
Idag är Stora N och Lilla N bjudna på piratkalas hos Kusin S.
Imorgon fyller min mormor 75 år.
På söndag är först Stora N bjuden på kalas i Bjärnums badhus.
Efter det är Stora A bjuden på Laserdome kalas i Kristianstad och sist är Lilla N bjuden på kalas hos, tack och lov, grannen som bor tre hus bort.
Men hur ska man hinna hämta och lämna alla, när kalasen överlappar varandra med en halvtimme...?
Ordnar sig nog, men jag lääängtar till helgen är över!

Till kära mormors kalas ska jag göra tårtorna... :)
Hon önskar sig vanliga prinsess, men jag har varit tvungen att göra en massa rosor. Kan inte lämna ifrån mig tårtorna halvfärdiga... ;)
Kul att träffa alla kusiner, morbröder och mormors syskon. Vi är festprissar hela familjen.

Har dagen till ära införskaffat mig en klänning. En sån ni vet med fransar över hela, typ 30-tal. Mörkblå...
När jag står i provrummet och inspekterar om min lilla tunna bakdel (ni som vet hur jag ser ut, förstår att jag är ironisk)syns om jag böjer mig fram, som om jag ska sexa mig inför Maken, så säger Stora N:
- Mamma... I den klänningen  ser du ut som om du ska vara med i Let´s Dance. Kan vi inte låtsas som att du är det?
Känns som ett ypperligt betyg för min, kanske lite för korta, klänning! Den tar vi!

Ikväll är det som sagt Let´s Dance.
Maken ska jobba, så det blir jag och barnen som tittar och dansar.
Vågrätt läge i soffan, pyjamas, tända ljus och popcorn... Nån som blir sugen? Mmm... jag!

Ikväll är det melodifestival. I LOVE!!
Ett par vänner kommer hit med sina två pojkar, så det blir både lek och musik.
Lilla N hejar på Måns Semelröv... :)
Dagen tillbringas i trädgården och vårstädning. Underbart med fågelkvitter, kanske tvätt på torkvindan och kaffe i vårsolen...
Älskar vårt röriga hus och vår än så länge ovårdade trädgård... Städa kan vi göra imorgon eller nästa dag, eller nästa dag eller...
Men solen tar vi tillvara på idag. Punkt slut!

Jag skäms faktiskt lite nu...
Har inte bloggat på länge, och även om jag inte har flera hundra besökare om dagen på min sida, så är det ändå flera runt omkring mig som har undrat varför jag inte uppdaterar...
So here we go...
Lilla N har fyllt 7 år och är därmed en skoltjej. Snart snart är dagistiden över, och helt plötsligt sker lämning och hämtning av 3 barn på ett och samma ställe. Underbart!
Dagarna bara rullar på och vart tiden tar vägen har jag inte en aning om...
I skolan är det fullt upp nu den sista terminen, och idag har mitt huvud varit fyllt av beteendeanalyser...
Jag har praktiskt taget gått runt och analyserat människor i min omgivning efter att det "fallet" vi jobbar med i skolan kändes färdigt. Har förmodligen delat ut en och annan felaktig analys i mitt huvud...

Jag är ju som många vet ett stort fan av Let´s dance, och ikväll kom min söta Klasskompis S hit.
Hon var nyfiken på hur en fredagkväll tillbringades i vårt hus.
Jag bakade kladdkaka, vispade grädde, kom på att S inte äter grädde, handlade glass och läsk.

När S kom blev hon överfallen av Lilla N som älskar nya människor som inte har tröttnat på hennes sociala behov.
Han kan konsten att nästan tala hål i huvudet på en, men det är också en fantastisk egenskap.
Hon kommer förmodligen bli politiker, någon högt uppsatt direktör, eller som hon själv ville; busschaufför.

S frågade om det verkligen var så att vi dansade när vi kollade på Let´s dance, och jo det gör vi.
Så ikväll i vårt kök har vi buggat, kastat varandra runt midjan, krockat lite med varandra och skrattat.
Stackars Kompis S, som var förkyld och kände sig kass, rockade loss i en dubbelbugg med Stora N och Lilla N.

Men hon verkade rätt nöjd när hon körde hem, så så illa kan det inte ha varit...
Lilla N somnade direkt efter att S hade kört... Helt plötsligt kunde hon slappna av lilla älskade sociala pratglada trolleri...

Usch två veckor sen man bloggade...
Nytt inlägg kommer ikväll. Då drar jag allt!

Yahoo!! Alla friska!
Lite hängiga, men friska...
Huset har nu fått sig en omgång. Lite upplockning och dammsugning. Har ju inte gjort ett dugg när vi var kassa, så det var riktigt roligt att fixa till hemmet inför kvällens dansprogram...
Japp, idag är det ju Lets dance... Har inte koll på vilka danser som gäller ikväll, fast det är kanske lika bra...
Annars hinner vi ju öva i förväg. Nej det får bli en överaskning för både mig och Maken...

Sååå... kvällen tillbringas i soffan med barnen och ett par vänner. De vet bara att de ska komma hit och äta varm smörgåstårta, inget mer... Tänk om de inte ens gillar på Lets dance? Kan inte hjälpas, ikväll tittar de iallafall och gillar det!

Trevlig fredag!